Den gamla trolleybussen hade ingen br\u00e5dska att \u00e5ka n\u00e5gonstans. Den varma solen v\u00e4rmde hans flagnande sidor. Och han rullade l\u00e5ngsamt, tr\u00f6tt l\u00e4ngs stadens gator. Passagerarna, utmattade av v\u00e4rmen, hade heller ingen br\u00e5dska.<\/p>\n
Sophia l\u00e4mnade sin bil p\u00e5 parkeringen n\u00e4ra hotellet och gick f\u00f6r att resa runt i staden. Det gjorde hon alltid p\u00e5 fritiden. Hon l\u00e4mnade bilen, satte sig i en trolleybuss eller sp\u00e5rvagn och \u00e5kte runt i staden, dit hon kom p\u00e5 aff\u00e4rsresa.<\/p>\n
Inte l\u00e5ngt fr\u00e5n en av h\u00e5llplatserna suckade vagnbussen tungt och stannade. Chauff\u00f6ren meddelade i en pipande mikrofon: "Trolleybussen g\u00e5r inte l\u00e4ngre. Bortsk\u00e4md."<\/p>\n
Passagerarna muntrade upp. De b\u00f6rjade skylla p\u00e5 tj\u00e4nstem\u00e4nnen, v\u00e4rmen, friska och kroniska s\u00e5r. Och Sophia gick till chauff\u00f6ren f\u00f6r att fr\u00e5ga hur man tar sig ut fr\u00e5n en ok\u00e4nd gata.<\/p>\n
\u2013 Jag \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Ber\u00e4tta f\u00f6r mig sn\u00e4lla\u2026<\/p>\n
– Sofia?!<\/p>\n
– Dmitry?!<\/p>\n
Fr\u00e5n en en g\u00e5ng stilig, st\u00e5tlig kille f\u00f6rvandlades Dmitry till en t\u00e4t man. H\u00e5ret \u00e4r lite gr\u00e5tt. \u00d6gonen blev kalla.<\/p>\n
B\u00e5da k\u00e4nde sig obekv\u00e4ma.<\/p>\n
– \u00c4r du fortfarande arg p\u00e5 mig? Dmitry br\u00f6t tystnaden.<\/p>\n
\u2013 Jag tackade inte nej till br\u00f6llopet p\u00e5 n\u00e5gra dagar. Fast… det \u00e4r bra att det h\u00e4nde.<\/p>\n
\u2014 ???<\/p>\n
\u2014 Inte konstigt att de s\u00e4ger: allt som g\u00f6rs \u00e4r till det b\u00e4ttre. Men sedan gjorde det ont. Jag ville sjunka genom jorden fr\u00e5n skam och m\u00e4nskligt skvaller.<\/p>\n
"Livet smeker inte mitt huvud. Kanske f\u00f6r dig. En dotter – och den d\u00e4r handikappade. Hustrun jobbar hemma. Sy n\u00e4r det \u00e4r m\u00f6jligt. Och jag lider. Efter att ha jobbat i garaget vrider jag p\u00e5 muttrarna p\u00e5 andras bilar. Du ser okej ut. Du har f\u00f6rmodligen ett bra liv.<\/p>\n
– Allt finns d\u00e4r f\u00f6r lycka: en underbar familj, ett bra jobb …<\/p>\n
Sofia ville irritera Dmitry. Som han en g\u00e5ng sa till henne…<\/p>\n
… Dmitry och Sophia i byn var \u00e5tskilda av en damm. I st\u00e4llet f\u00f6r namnet p\u00e5 byn sa folk ofta: "Vi m\u00e5ste g\u00e5 till andra sidan dammen" eller "Jag tog min fru fr\u00e5n andra sidan dammen."<\/p>\n
"Vackert par", sa de p\u00e5 b\u00e5da sidor om dammen.<\/p>\n
\u2013 Dmitry ska g\u00e5 in p\u00e5 institutet. F\u00f6ljer Sofia.<\/p>\n
\u2013 Att str\u00e4cka sig … efter andras kjolar. De s\u00e4ger att han g\u00e5r i stadsdelscentrum. Sett fr\u00e5n n\u00e5gra…<\/p>\n
\u2013 Visst! Sett! Du kan inte l\u00e4ngre byta ord med n\u00e5gon. Hur l\u00e4nge har han jobbat i stadsdelscentrum? Tredje \u00e5ret tror jag. Har bekanta…<\/p>\n
… Det \u00e4r v\u00e4ldigt lite kvar innan br\u00f6llopet. V\u00e4rdinnorna utm\u00e4rkte sig \u00f6ver r\u00f6kt, bakat, kokt … V\u00e4rdarna gjorde kojor. En dag stannade en bil n\u00e4ra en bybutik. En obekant kvinna steg ur bilen. Flera lokala skvaller satt p\u00e5 b\u00e4nken och jag fr\u00e5gade dem samma sak:<\/p>\n
Bor Dmitry Ivanishin h\u00e4r?<\/p>\n
"H\u00e4r," nickade kvinnorna unisont. – Och vem ska du vara f\u00f6r honom?<\/p>\n
\u2013 Blivande sv\u00e4rmor.<\/p>\n
Skvallrarnas \u00f6gon vidgades som fat.<\/p>\n
\u2013 Du kanske \u00e4r f\u00f6rvirrande, du letar efter fel Dmitry. V\u00e5r f\u00e5r snart en till sv\u00e4rmor. Br\u00f6llop p\u00e5 n\u00e4san.<\/p>\n
"Lida, g\u00e5 ut ur bilen," skrek fr\u00e4mlingen.<\/p>\n
En gravid flicka kom knappt ut ur Zhiguli.<\/p>\n
– H\u00e4r! Den \u00e5ttonde m\u00e5naden av Dimas barn \u00e4r. Och han v\u00e4nde p\u00e5 huvudet.<\/p>\n
\u2013 Nej, Dmitry har dejtat Sofia sedan gymnasiet.<\/p>\n
"\u00c4r den h\u00e4r Sophia ocks\u00e5 gravid?"<\/p>\n
– Inte! svarade kvinnorna unisont.<\/p>\n
"Ja, det \u00e4r bra," suckade fr\u00e4mlingen l\u00e4ttad. \u2013 Tjejen kommer att hitta en annan kille. S\u00e4tt dig in i bilen, Linda. L\u00e5t oss g\u00e5 och tr\u00e4ffa paret. Var \u00e4r deras hus?<\/p>\n
Nyheten spreds snabbt genom b\u00e5da byarna. Sophia och hennes familj trodde inte.<\/p>\n
"Roman, ta en motorcykel och g\u00e5 till Ivanishins," uppmanade Sofyas mamma sin man. "Kanske har n\u00e5gon f\u00f6rst\u00f6rt n\u00e5got. Eller startade ett rykte.<\/p>\n
N\u00e5gon annans bil stod parkerad p\u00e5 Ivanishins g\u00e5rd. Och bakom grannens staket tittade nyfikna \u00f6gon fram.<\/p>\n
Roman gick in i huset. Jag s\u00e5g en obekant man, kvinna och gravid tjej. F\u00f6rst\u00e5tt: ingen trasslade till. Men han fr\u00e5gade:<\/p>\n
Dimitri, \u00e4r detta sant?<\/p>\n
\u2013 Farbror Roman, det blir inget br\u00f6llop. S\u00e4g till Sofia…<\/p>\n
Roman v\u00e4nde sig om och gick d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n
"Din dotter kommer fortfarande att hitta…" ropade en ok\u00e4nd kvinna efter henne.<\/p>\n
… \u00c4garna h\u00f6ll p\u00e5 att demontera of\u00e4rdiga hyddor. \u00c4lskarinnor r\u00e4knade andras f\u00f6rluster. I byn blev Sophia betraktad med medlidande och viskade bakom hennes rygg. Dmitry med gravida Lida och hennes f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e5kte till staden.<\/p>\n
Himlen skakade de mogna stj\u00e4rnorna in i sommarens varma palmer. Kv\u00e4llen doftade av klippt gr\u00e4s. Sophia satt p\u00e5 stranden av dammen – idag borde det vara hennes br\u00f6llop. Idag m\u00e5ste hon vara den lyckligaste personen p\u00e5 jorden. Idag har hon outh\u00e4rdlig sm\u00e4rta…<\/p>\n
Som om n\u00e5gon osynlig kraft tog flickan i handen och ledde henne till vattnet. Kylan ber\u00f6rde mina f\u00f6tter och min sj\u00e4l.<\/p>\n
– Dotter! – ropet fr\u00e5n Sophias pappa v\u00e4ckte den lugna kv\u00e4llen och hela v\u00e4rlden.<\/p>\n
Roman hoppade i vattnet i sina tofflor.<\/p>\n
– Vad tyckte du? Vad?..<\/p>\n
– Pappa!<\/p>\n
\u2013 Hj\u00e4rtat k\u00e4ndes. Led f\u00f6r dig. V\u00e5ga inte ta synd p\u00e5 din sj\u00e4l. Dimitri f\u00f6rtj\u00e4nar inte detta. Han gick till andra h\u00e4nder – Herren \u00e4r med honom.<\/p>\n
Ber\u00e4tta ingenting f\u00f6r din mamma…<\/p>\n
Dmitrys barn f\u00f6ddes sjukt. Lida och hennes dotter hamnade ofta p\u00e5 sjukhuset. Till slut slog b\u00e5da familjerna in och k\u00f6pte Dima och Lida en l\u00e4genhet i ett av de regionala centra, d\u00e4r det finns en n\u00f6dv\u00e4ndig klinik. De var r\u00e4dda f\u00f6r att f\u00f6da ett andra barn …<\/p>\n
…Sofia gick efter examen och jobbade p\u00e5 en resebyr\u00e5. D\u00e4r m\u00f6tte hon sitt \u00f6de – Oleg. Nu har de en egen reseverksamhet. Tv\u00e5 s\u00f6ner. Lycka och v\u00e4lst\u00e5nd i familjen …<\/p>\n
Sophia, har du kommit hit l\u00e4nge?<\/p>\n
– I tv\u00e5 dagar.<\/p>\n
"S\u00e5, kanske vi… senare tr\u00e4ffades n\u00e5gonstans. Minns det gamla…<\/p>\n
– Varf\u00f6r d\u00e5? Det gamla \u00e4r i det f\u00f6rflutna.<\/p>\n
”Det finns ett v\u00e4rdshus h\u00e4r i n\u00e4rheten. Vi kan g\u00e5 nu … Och vagnbussen …<\/p>\n
\u2013 … g\u00e5r inte l\u00e4ngre. Tv\u00e5ngsstopp. Som i livet. Kom igen, Dmitry.<\/p>\n
– Sv\u00e4ng v\u00e4nster. Det finns bussar och trolleybussnummer…<\/p>\n
– Tack. M\u00e5 du ha tur!<\/p>\n
Sophia log, viftade med handen som en tjej, hoppade av fotbr\u00e4dan p\u00e5 trolleybussen och … sv\u00e4ngde h\u00f6ger.<\/p>\n
Dimitri s\u00e5g efter sin f\u00f6rlust med irritation.<\/p>\n